Kära vänner!
Klusters årligen återkommande vårfestival Resonans är även i år en del av New Directions Festival! Det tycker vi är väldigt trevligt! Att New Directions i år har fri entré till HELA festivalen gör ju det hela ännu trevligare!
Kluster /Resonans bidrar med fyra arrangemang:
Torsdag 17 mars:
19:10-20:00 Black Box:
Agnes Mercedes
Agnes Mercedes är en idérik multikonstnär som utforskar språket mellan raderna och färdas genom sitt eget musiklandskap. Hennes konst och musik överbryggar genregränser och är halsbrytande och rogivande på samma gång. En cyklonisk bordun av dansande händer över tangerande tangenter och dånande diftonger…
”Hennes melodiska sagor är mer än bara musik” – Zero Music Magazine
21:30-22:10 Black Box:
HYPERLIGHT
HYPERLIGHT oscillerar mellan det elektroniska och det organiska. Musiken strömmar från emotionella sfärer och karakteriseras av långsamt utvecklande vävar. Konserten på New Directions baseras på cittra, syntes och fältinspelningar.
Fredag 18 mars:
14:10 – 15:00 Black Box:
Högtalarkonsert
Styrkta av förra årets succé bjuder Kluster in till ännu en högtalarkonsert utan vidhängande musiker. Slut ögonen och låt abstraktionerna ta nya vägar i ditt inre! Verk av Christian Bock, Rolf Enström och Syntjuntan kommer att framföras
Fredag 18 mars:
19:00 – 19:50 Black Box:
Norrbotten Improvisers’ Orchestra med gäster under ledning av Sten Sandell
På New Directions Festival 2015 sjösattes Norrbotten Improvisers’ Orchestra (NIO), ett löst sammansatt improvisationsstorband som vuxit fram ur Klusters återkommande musikworkshops. I år har NIO nöjet att samarbeta med såväl årets festivalkompositör Sten Sandell som med gästerna Agnes Mercedes och HYPERLIGHT. Infinn er med nyfikna öron och själsliga/musikaliska allväderskläder!
Varmt välkomna!
Kluster kommer att ha ett informationsbord i foajén under hela festivalen där vi berättar om föreningens verksamhet och säljer medlemskap, böcker, tidskrifter, skivor m.m
Hela programmet för New Directions Festival hittar ni här:
http://www.newdirections.se
Mer om Klusters arrangemang på New Directions:
Torsdag 17 mars kl 19:10 – 20:00, Black Box:
Agnes Mercedes
Agnes Mercedes är en idérik multikonstnär med ett alldeles eget tonfall, en ordfrossare som utforskar språket mellan raderna och färdas genom sitt eget musiklandskap. Oförväget perforerar hon muren mellan konstmusik och populärkultur. Hennes konst och musik är halsbrytande och rogivande på samma gång, humoristisk men aldrig ytlig.
På New Directions Festival bjuder Agnes Mercedes in till en cyklonisk bordun av dansande händer över tangerande tangenter, dånande diftonger och taktila tentakler av toner som sveper fram likt moln tatuerade med sagor av dronedroppar! Missa inte detta!
”Hennes kreativitet och idérikedom är så stor att man frågar sig om hon är galen eller genial, men hur det än förhåller sig med den saken är dessa melodiska sagor mer än bara musik. De är konstverk”.
-Zero Music Magazine
Torsdag 17 mars kl 21:30-22:10, Black Box:
HYPERLIGHT
HYPERLIGHT oscillerar mellan det elektroniska och organiska. Musiken strömmar från emotionella sfärer och karaktäriseras av långsamt utvecklande vävar. Konserten på New Directions baseras på syntes, cittra och fältinspelningar. HYPERLIGHT är uppvuxen i Luleå men numera baserad i Stockholm och är en aktiv del av Fylkingen och EMS (Elektronmusikstudion). HYPERLIGHT har bland annat spelat på Norbergfestivalen och Worm i Rotterdam
Fredag 18 mars kl 14:10-15:00, Black Box:
Högtalarkonsert
Kluster utlovar en spännande stund under vilken musiken släpps loss på grönbete – utan vidhängande musiker. Högtalaren är orkestern, soloinstrumentet och den intima röst som viskar i ditt öra. Slut ögonen och låt abstraktionerna spåra nya vägar i ditt inres vidsträckta vindlingar. Eller låt blicken vandra medan musiken fyller synintrycken med innehåll!
PROGRAM:
1.Christian Bock (f.1950) : Klippt Hyland (1979) 2’
Christian Bock bor och verkar i Stockholm och har sedan 1978 varit verksam framför allt inom elektronisk ljudkonst och text-ljud komposition men ha har även gjort intermedia som toytech, video och installationer. Bock är utbildad i elektronisk musik vid EMS och Musikhögskolan i Stockholm 1980-82 och har genomgått kurser bland annat i radiomediets dramaturgi vid Dramatiska institutet och workshopen i robotteknik vid Kungliga Konsthögskolan 1999 med de kanadensiska konstnärerna Jeff Mann, Victoria Scott och Norman White. Christian Bock har varit medlem i Fylkingen sedan 1982. Han har även examina som socionom och bibliotekarie.
Några verk av Christian Bock
”Klippt Hyland” (1979), ”Akustiska rum och mekaniska filter” och ”Bosse i bitar” båda (1982), ”The Washington Trials” (1996) och ”Före – efter, en oulipoetisk kontaminering” (2006), videon/DVD:n ”Episod 123 nu på video” (1995/2005) och bildspelet ”Plåtar” (2001). Ett verk som länge väntat på sin fullbordan är ”Hylandmausoleet”.
Bland de poetiska teknologier som finns roas upphovsmannen särskilt av: bisociation, inversion, intentionsavdrift, kontaminering, oulipoetisering, rekontextualisering och serendipitiering.
Klippt Hyland
Ett lika roande som oroande lustmord på en folkhemsk nationalikon!
https://www.discogs.com/artist/197669-Christian-Bock
http://www.weld.se/program/artist-in-absence/sv/
2.Syntjuntan: Edit (2011) 5’
Syntjuntan är en ensemble med kvinnliga tonsättare, musiker och instrumentbyggare. Syntjuntans syfte är att möta kvinnors nyfikenhet på teknik och elektronik, att uppmuntra dem till att själva bygga instrument och på andra sätt underlätta deras eget experimenterande. Syntjuntan vill bidra till att kvinnor får bättre självförtroende, så de kan ta den plats som behövs för att kunna genomföra sina idéer, utveckla sin musik och möta publiken. I Syntjuntan bygger man sin egen synt och kommer över sin eventuella teknikrädsla. Man får bekanta sig med experimentell konstmusik genom att lyssna på och prata om eller kanske till och med genom att framföra ett nyskrivet verk inför publik.
Syntjuntan bildades 2009 av Lise-Lotte Norelius, Ida Lundén och Ann Rosén och framträder i olika konstellationer och format. Kärntruppen just nu består av Norelius och Rosén men Syntjuntan framträder också i sitt ursprungliga trioformat och ibland i utökad version med inbjudna konstnärer, tonsättare musiker m.m. Syntjuntan framträdde samt höll workshops på den första Klusterfestivalen i Luleå i september 2011.
Edit
”Edit” är hämtad från Syntjuntans första skiva ”Early years”, utgiven 2012 på Elektron Records.
3.Rolf Enström (f.1951)/ Elsa Grave (1918-2003): Slutförbannelser (1981) 35’
Rolf Enström har sedan 70-talet etablerat som en av Sveriges mest betydande och mångsidiga tonsättare, med en verkförteckning som omfattar ett antal mycket genomarbetade kompositioner av hög konstnärlig kvalitet. Flera av hans stycken har blivit ”klassiker” och uppskattade repertoarstycken såväl i Sverige som utomlands – exempelvis ”Directions” (1979 ), Slutförbannelser (1981 ), Tjidtjag och Tjidtjaggaise (1987 ) vilket erhöll ”Prix Italia” samma år, bildspelet ”Io” ( 1996 ) , ”Rama” (1998 ) och nu senast ”Echelon” (2015).
Rolf Enström är en tonsättare som hela tiden söker nya vägar och prövar nya uttryckssätt, något som ofta lett honom till att kombinera musiken med andra konstarter, framför allt bildkonsten och litteraturen. Bildspelen tillsammans med Thomas Hellsing bildar en genre för sig och är mycket uppskattade. Rolf Enström är en dramatisk tonsättare som gärna arbetar med starka kontraster; det häftiga utbrottet och pausen / tystnaden är viktiga element i hans musik. Ofta nog kan musiken vara brutal och våldsam, laddad med ett dramatiskt allvar, men ibland tycker man sig också finna den enströmska glimten i ögat insmugen någonstans i form av något oväntat litet ljud. Enström uppvisar också en väl utvecklad känsla för form i sina kompositioner.
Författaren och bildkonstnären Elsa Grave blev med sitt fascinerande symbolspråk och sin smittande språkglädje en av de viktigaste företrädarna för den litterära fyrtiotalismen. Hennes personliga och egenartade diktning, i vilken kvinnans roll som moder och samhällsvarelse är ett återkommande tema, utvecklades med tiden till en skarp och synnerligen välformulerad uppgörelse med den västerländska civilisationen.
Slutförbannelser
”Slutförbannelser – ett profant rekviem”! Rekviem innebär dödsmässa, och Rolf Enströms musik är en betraktelse,en gestaltning av dödsupplevelser. ”Profant”? Anknytningen till Rekviems katolsk – liturgiska ursprung är upphävd. Och även i andra betydelser är ”Slutförbannelser” ett verk som riktar sig enbart till vår värld: där finns ingen bön till en gud eller strävan att nå över till en annan verkliget bortom jordelivet. Rekviem – mässans ”Dies Irae” – sekvens om den yttersta domen och världens undergång har vissa beröringspunkter med ”Slutförbannelser” men i Elsa Graves dikt är det människan som förstör sig själv utan att möta någon högre makt.
Budskapet om tillvarons katastrof framställs dels som drömlikt ogripbara bilder, dels som kyligt reportagesakliga formuleringar. Rolf Enströms verk är känsligt uppbyggt vad det gäller klanguppbyggnad men också noggrant utarbetat vad det gäller form. Stämningarna skiftar; undergångskänslan växer fram successivt; katastrofförloppet framstår med ökande kraft. Rolf Enström arbetar med ett musikaliskt språk av å ena sidan uthållna, tungt närvarande atmosfärer, å andra sidan minimala klangkärnor, fragment och klangskärvor.
I ”Slutförbannelser” finner man en princip som även präglar även andra av han stycken: ett jämnt, enhetligt flöde blir plötsligt blixtbelyst av oförberedda utbrott, söndertrasat av attacker. (Detta tillvägagångssätt harhan använt i”Diections” från 1979, ”Dagbrott” från 1983,etc.)
Stycket är uppbyggt av tätt intill varandra liggande avsnitt; vart och ett bearbetar särskilda motiv. Introduktionen är en mörkt brusande och dyster öppning.
I en följande”Antifon” pågår ett växelspel mellan diktcitat och klangstrimmor. Allt material i denna del är Elsa Graves röst. Fantasin är rik och varierande.
Sett i större perspektiv är ”Slutförbannelser”gestaltat i tre större delar. Inleder gör en svit av starkt kontrastskapande moment – intensitet präglar varje del; förhållandet mellan dem utmärks av spänningsfyllda laddningar. En baston som snabbt stegras leder över till mellanpartiet vilket kan beskrivas som en utveckling från höjd-till nollpunkt. I denna urladdning framträder poetens röst till att börja med förställd men tilltar i klarhet för att läsa den sista repliken före slutavsnittet:
”Om denna väg är mitt yttersta scengolv går jag bort mot en ridå av tidlöst fallande, den är målet, slutrepliken om livets frånvaro”.
Vad är det vi hör som epilog? Kanske verkets starkaste vision av undergången – en väldig storm där inga ord finns. Inte heller i detta uttryck för förstörelse och kaos är musiken oordnad: Rolf Enström har byggt upp slutklangen som en varierad och förvriden gestalt av en naturlig övertonsskala. De olika tonerna i denna har förskjutits enligt en lång serie mikrointervall (varje ton har hög-respektive lågaltererats enligt en 32-tons resp. em 24-tonsskala) Därav den mörkt flimrande, intensivt stormande karaktären på detta enorma sluackord.
”Slutförbannelser”är en personlig tolkning i musik av Elsa Graves diktsamling,som hon utgav 1977. Båda konstverken rör sig i flera atmosfärer: uppenbarelsen av katastrofen, redogörelsen för människans våld på naturens och sina egna vilkor, drömmens och minnets stämningar där det finns en glimt av lyckligt, tillbringade dagar. Ångesten skiftar till vek och innerlig sorg över det missbrukade, förlorade livet, det liv som var trädens, båtarnas och vattnets liv lika mycket som människans.
”Mycket hade varit annorlunda idag om hon lärt sig trädets mångfaldiga synlighet”
Hans – Gunnar Peterson
https://sv.wikipedia.org/wiki/Elsa_Grave
http://www.elsagrave-sallskapet.se/
Fredag 18 mars kl 19:00-19:50, Black Box:
Norrbotten Improvisers’ Orchestra med gäster under ledning av Sten Sandell
Under förra årets New Directions Festival sjösattes Norrbottens Improvisers’ Orchestra (NIO) – ett löst sammansatt improvisationsstorband som vuxit fram ur Klusters återkommande musikworkshops i länet, framförallt i Luleå och Piteå. Ett flertal fritänkande musikanter på rövarstråt genom klangernas värld, utrustade med mångahanda mer eller mindre sällsamma, akustiska och elektroniska ljudkällor. I år har improvisationsorkestern nöjet att samarbeta såväl med årets festivalkompositör Sten Sandell som med eminenta gästerna Agnes Mercedes och HYPERLIGHT. Hur det kommer att låta? Infinn er med nyfikna öron på skaft och iförda själsliga/musikaliska allväderskläder. Här blir det åka av…!
Besättning:
Sten Sandell – piano, röst, dirigering/komposition
Agnes Mercedes – piano, röst
HYPERLIGHT – elektronik
Margit Schiött – kalimba, singing bowls, diverse ljudobjekt
Per Garpebring -elektronik
Anders Lundkvist – preparerade stränginstrument, slagverk, diverse ljudobjekt
Björn Sikström – elgitarr
Molly Påhlsson – flöjt
Ivar Johansson – dragspel
Kristin Boussard – saxofon
Jörgen Häll – elektronik
Pontus Bertling – ukulele
Emma Roos Lindberg – slagverk
Viktor Hallin – slagverk
http://www.soundcloud.com/nio-19
Sten Sandell
Sten Sandell har under mer än trettio år varit en framträdande röst i den europeiska improvisationsmusiken. Som musiker och komponist med bland annat piano, orgel, elektronik och röst som uttryck är hans arbetsfält stort – från soloarbete via otaliga musikgrupper till samarbeten med konstnärer, koreografer och författare – och som en kritiker skrev är Sandell ”så mångsidig och uttrycksfull att han borde ha ett eget postnummer”. Under 2015 har Sten Sandell varit Studio Acusticums Composer in Residence, och på New Directions Festival kommer hans komposition (b)orduna (h)eterotopia (a)custicum att uruppföras – en musikdramturgisk redovisning av hans undersökning och de-rekonstruktion av orgeln. Det är musik för orgel, piano, flöjt, violin, viola, cello, klarinett, slagverk, blandade röster, recitativ, bildspel och högtalargrupper.
Att Sten dessutom under festivalen samarbetar med Norrbotten Improvisers’ Orchestra och dess eminenta gäster är en stor glädje för oss!
kulturforeningenkluster.nu 