Kära vänner!

Tonsättaren Mikael Edlund gestaltar vardagskonflikter i sitt musikteaterstycke Lost Jugglery. Detta ikoniska men sällan spelade verk sätts nu upp av Norrbotten NEO och mezzosopranen Monica Danielson, tillsammans med stycken av Wolfgang Rihm, Isabel Urrutia, Mirjam Tally, Konstantinos Tsougras mfl i Norrbotten likväl som under Estonia Music Days.

Lost Jugglery komponerades 1974-77 av den svenska tonsättaren Mikael Edlund. Stycket kan sägas vara ett slags musikteater där musikernas rörelser och gester är nedtecknade i partituret. De medverkande musikerna blir till fem karaktärer: en skrämmande dirigent/slagverkare, en frustrerad pianovirtuos, en clowngestalt i form av förste slagverkaren, en osjälvständig cellist och en mjuk modersgestalt – sångerskan. De tvingas av dirigenten in i ett skockbeteende, tömmer ut sin energi och går förlorade… Edlunds avsikter är att musikaliskt och gestiskt tydliggöra aggressioner, konflikter och samarbetssvårigheter som dagligen möter oss i det vanliga livet.

Monica Danielson är utbildad vid Musikhögskolan vid Göteborgs universitet och vid den dåvarande operahögskolan i Göteborg (numera Högskolan för scen och musik), där hon numer jobbar som programansvarig för operautbildningen. Som frilansande mezzosopran är hon en av Sveriges främsta uttolkare av modern konst- och kammarmusik. Både med sitt operakompani Musikteaterverket och som del i sång- och slagverksduon Duo EGO, har hon satt upp flera av våra stora samtida tonsättare.

Monica Danielson är inte heller främmande för Norrbottenspubliken, vi sett henne tillsammans med Norrbotten NEO ett flertal gånger, senast 2015 i Beautiful Screams.

Varmt välkomna!

PROGRAM:
Jan W Morthenson: Frühlingslied
Wolfgang Rihm: Über die Linie
Isabel Urrutia: MadUren Malkoak (MadU’s tears)
Kaija Saariaho: Cendres
Mikael Edlund: The Lost Jugglery

Torsdag 9 maj kl 19:00
Lilla salen, Kulturens Hus

Entré: 250 kr (ordinarie), 100 kr (ungdom t om 25 år)

Biljetter: Kulturens Hus: 0920-455900, Ticketmaster:
https://www.ticketmaster.se/event/norrbotten-neo-lost-jugglery-med-monica-danielsson-biljetter/537239

Tillgänglighet i lokalen:
http://www.kulturenshus.com/om-oss/tillganglighet/

Arr: Kluster i samarbete med Norrbottensmusiken

 

 

OM KOMPOSITÖRERNA

Mikael Edlund startade sin karriär som rock- och jazzmusiker på 1960-talet. Men han ville mer och studerade komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm för Ingvar Lidholm och Arne Mellnäs. Samtidig reagerade han mot den tidens akademiska modernism, vilket tog sig uttryck i det instrumentala teaterstycket The Lost Jugglery (”Det förlorade gyckelspelet”).

Och det finns i hans musik en stark längtan att beröra. ”Mycket av den nya musiken är enbart intellektuell lek, jag vill komponera för hjärtat, eller kanske snarare för magen”, har han sagt i en intervju. Han är också känd för att komponera mycket långsamt, vilket märks i hans sparsmakat personliga stil där varje musikalisk detalj är exakt och subtilt utmejslad.

Internationellt uppmärksammad är i högsta grad också Kaija Saariaho. Hennes intellektuellt skarpa och samtidigt storslaget klangrika musik har en närhet till modernismen, likafullt bär många av hennes melodiskt komplexa och uttrycksfullt målande stycken på en sällsam skönhet som gör henne unik i det moderna klassiska musiklivet. Hon räknas som en av vår tids allra främsta tonsättare och tilldelades 2013 Polarpriset. Vid den här konserten får vi höra hennes högintensivt vibrerande Cendres där hon hämtat materialet från sin egen dubbelkonsert …à la fumée för altflöjt, cello och orkester.

Jan W. Morthenson är en stark profil i det svenska musiklivet. Vid sidan av sin verksamhet som tonsättare är han författare, konstnär och stridbar debattör. Han har alltid varit främmande för alla typer av konformism och hans kamp har varit för den fria konstnärens position i vårt kulturliv. Fragmentariska förlopp och suggestiva klanger återkommer ofta i hans musik, som i den lika vackra som explosiva Frühlingslied till en text av Heinrich Heine.

Konserten inleds med sparsmakade och lågmälda Über die Linie av en av Europas mest betydande och produktiva kompositörer, Wolfgang Rihm. Med varje nytt vill han överraska både sin publik och sig själv.

Vi hör också Isabel Urrutias stycke MadUren Malkoak. Texten i stycket är på ett språk som tonsättaren själv uppfunnit. Så här säger hon själv om sitt verk. 

”The first movement is a slow one, where the voice has the leading role. The voice plays the role of a mother who is singing to her son. The role of the ensemble is to accompany to the singer and help her expressing different feelings: love, worry…

In the second movement the voice has to represent two different characters: a mother and her son, which are speaking between them. To differentiate them, the mezzosoprano has to sing with a “white voice”, imitating a child and with the voice used in the first movement to play the mother’s role. To help distinguishing the two characters, the composer uses different registers and different syllables. Now, the ensemble has a more active role, sometimes doing imitations for the voice, sometimes without her, in a full of virtuosity writing.”

Intervju med Monica Danielsson

Vad är din relation till Lost Jugglery?

– Jag har sjungit Lost Jugglery förut, men det var jättelänge sen. Det är ett teatralt stycke med mycket gestik som instrumentalisterna ska göra. Det är schematiskt komponerat, inte bara notbilden. Det är visuellt roligt och lite annorlunda. Det är gemensamt för de andra styckena också, att de har ett teatralt uttryck. Det finns scenisk gestik i alla stycken, det blir någonting mer än en konsert rakt upp och ner.

Det finns egentligen ingen text?

– Det är det nog inte i något av dem, något enstaka ord, men annars är det mer ljud eller fragment av ord. Speciellt Mikael Edlund leker mycket med stavelser, så det blir ganska perkussivt hur man använder rösten.

Hur påverkar det sången?

– Det blir inte så mycket sånglinjer, utan man måste vara väldigt rytmiskt precis. Det är gemensamt för alla verken. Isabel Urrutias stycke är lite mer som en vokalis, där sjunger man mest på vokal. Det är som en sorts vaggvisa, det är en mamma som sjunger, det är nästan lite sorgligt. Rösten används mer som ett instrument, som en del av instrumentariet, snarare än sång mer traditionellt.

Vad kan publiken vänta sig av detta teatrala och rytmiska verk?

– Först och främst vågar jag nästan utlova musik de aldrig hört! Kanhända har någon i publiken hört något av det, men jag tror att det blir några nya tongångar för alla. Det blir också lite mer av en helhetsupplevelse. Jag tänker att det kan ge upphov till många egna tankar. Eftersom det inte finns en helgjuten text att lyssna på, så är det mycket upp till egen fantasi vad man får för associationer och tankar om vad musiken handlar om. Jag tror det kan bli en ganska fantasifull klangvärld!

Hur känns det att spela tillsammans med Norrbotten NEO igen?

– Det ska bli jätteroligt att komma tillbaka till Norrbotten och det ska bli kul att åka till Tallinn. Jag trivs väldigt bra med Norrbotten NEO, vi har jobbat så mycket ihop att jag nästan känner att Studio Acusticum är min fasta gästscen!